Dagens Nyheter, 5 sep 2011
Thomas Anderberg
 
Konsert till minne av Jussi Björling på Kungliga Operan, Stockholm
Flera sångare imponerar när Kungliga Operan hyllar Jussi Björlings minne, men utan påfallande röstlikhet. Festföremålets egen förmåga bjuds det också prov på, och ­tjänar till att framhäva hans unikhet.
 
En hyllningskonsert till minnet av den störste av alla tenorer är naturligtvis förenad med livsfara för de uppträdande. I synnerhet när man som på Operan låter festföremålet bjuda på några prov på sin förmåga, hämtat från filminspelningar. Tillställningen blir jämförbar med att låta några fotbollsspelare dribbla för att visa sin vördnad för Maradona. Om det inte är Lionel Messi som står för insatsen lär jämförelsen bli förödande.

Nu hade Kungliga Operan – som för dagen gjorde skäl för beteckningen, med kungaparet närvarande – klokt nog engagerat tenor-ligans motsvarighet till Messi, Jonas Kaufmann, för fredagens minneskonsert, så kvaliteten var säkrad. Kaufmann visade sin mångsidighet och perfekta röstkontroll, med lika goda resultat i Leoncavallos ”Skratta pajazzo” som i Wagners ”In fernem Land”; i det första fallet med stor brio, i det senare med en stigande lidelse.

Han var nu inte den ende som imponerade. Lars Cleveman satsade hårt, och vann, i arior ur ”Tosca” och ”Trubaduren”, och Paulina Pfeiffer och Katarina Dalayman sekunderade fint i längre avsnitt ur ”La bohème” och ”Carmen” (övriga ensemblepartier framstod som mer uddlösa, med undantag för trioversionen av ”Till havs”). Den omsusade amerikanske tenoren Charles Castronovo hade visserligen en elegant och patosfylld stämma, men det blev mer av patenterat välljud än personlig profil. Och när Jussi Björling själv avslutningsvis tog över i Leoncavallos ”Mattinata” kunde man också konstatera att ingen av de uppträdande hade någon påfallande röstlikhet med festföremålet. Den ende jag på rak arm kan komma att tänka på i det sammanhanget, Lars-Erik Jonsson, gick ju tragiskt bort för ett par år sedan.

Men också det tjänade en roll: att framhäva det unika i den röst som Jussi Björling bar på med en naturlighet som om det aldrig krävde honom någon möda att sjunga.






 
 
  www.jkaufmann.info back top