|
|
|
|
|
dt, 4. September 2011 |
Jens Runnberg |
|
Gästerna dominerade Operans minneskonsert för Björling
|
|
Dirigent: Stefan Solyom,
Sångare: Jonas Kaufmann, Jesper Taube, Katarina Leoson, Lena Nordin, Katarina Dalayman, Klas Hedlund, Paulina Pfeiffer, Charles Castronovo,
Musik av Verdi, Puccini, Wagner, Mascagni, Gounod, Bizet med flera,
Publik: Fullt
Operan, Stockholm |
|
Stämningen
var hög, kungen och drottningen närvarade och de internationella
stjärnorna levererade när Kungliga Operan hyllade Jussi Björling
från Stora Tuna.
Inför den här konserten fick jag ett
trevligt telefonsamtal av en 92-årig kvinna i Borlänge.
Hon hade, när det begav sig, genom en bekants bekant i
Hovkapellet kommit över biljetter till Jussi Björling som
Radamès och Cavaradossi på Stockholmsoperan. Därmed slapp hon
ligga i sovsäck på trottoaren och köa för biljetter. För sådant
var trycket.
I en ensemble som var internationellt
ryktbar, och hade guldåldrar både på 30-talet och 50-talet, var
Björling en fixstjärna.
Så är det inte längre. Kvaliteten
på stjärnorna är lika hög men Sverige exporterar numera istället
de bästa för att vi inte har råd att ha dem kvar.
Inför
minneskonserten flög därför operachefen Birgitta Svendén till
New York och frågade personligen dagens mest eftertraktade
tenor, tysken Jonas Kaufmann, om han ville komma till Stockholm.
Hans framträdande på Operan var det första i Skandinavien
över huvudtaget, så mycket i utkanten av den stora operavärlden
är vi.
Han blev konsertens självklara mittpunkt, inte
minst i frånvaro av dem man gärna hade hoppats skulle ”komma
hem”. Ingen Nina Stemme, ingen Malena Ernman (på scenen), ingen
Miah Persson, ingen Peter Mattei, ingen Pers Anna Larsson.
Det brinner liksom inte till när Operans egna krafter gör
Masktrion ur Don Giovanni eller kvartetten ur Rigoletto.
Minneskonserten var välproducerad, -disponerad och -planerad. En
rekonsturerad Björlingkvartett från Adolf Fredriks musikklasser
sjöng i sockendräkter. Och Hovkapellets spelmanslag (jo, det
finns ett sådant) spelade en gånglåt och en polska från Stora
Tuna. Allt detta ramades in av kulisser som hämtade ur en
dalmålning. Roligt!
I och med Michael Weinius sjukdom
saknades dock svenska romanser, självklara i Björlings
konsertrepertoar.
Björlings inspelade sång ljöd från
scenen, som Des Grieux mot Klas Hedlund i Björlings första roll
- lykttändaren i Manon Lescaut, samt i den korta amerikanska
filmsnutten med Mattinata.
Det var de utländska gästerna
som levererade nackhårsresarna. Den amerikanske tenoren Charles
Castronovo går mot att bli en spintotenor men har fortfarande
(han är 36) lyriska kvaliteter nog för Ah, leve-toi, soleil ur
Romeo et Juliette.
Febrig närvaro visade han mot Paulina
Pfeiffer i avslutningen i La Bohèmes första akt, i vilken kemin
också var påtaglig i det sceniska agerandet. Duettens sista
höjdton avstod Castronovo från. Korrekt men tråkigt.
Operaeleven Yinjia Gong hade svårt med timingen i Nessun dorma.
All musik under konserten var sådan som Björling sjöng, utom
avslutningen. Jag antar att Operan inte kunde missa chansen att
marknadsföra en ny Carmen, i Katarina Dalayman, mot Kaufmanns
Don José. De gjorde hela dödsscenen från C’est toi?
I en
tid när artister kanske mer än någonsin måste hitta något
distinkt eget för att utmärka sig har Kaufmann lyckats med en
egensinnig stil, som jag misstänker får en och annan röstpedagog
att ta sig för pannan.
I barytonala, svaga lägen flyttar
han ned klangen i halsen, och sjunger ”täckt”, för att vid
kraftpåslag och högre lägen flytta upp den till huvudklang.
Resultatet blir okonventionellt och spektakulärt. Kaufmann gör
också mycket av att han har en riktigt stor röststyrka att ta
till.
Lägg därtill väldiga andningsresurser som tillåter
långa linjer där konkurrenter måste ta ny luft samt en tendens
att gå till ytterligheter i tolkningarna och han får det där
obestämbara, som alla sångartister söker - man hör att det är
Kaufmann efter två takter.
Hans Mamma! Quel vino è
generoso ur Cavalleria Rusticana hade avsnitt som var intensiva
som en svetslåga. Han ställde övriga medverkande fullständigt i
skuggan och överväldigade helt en elektrifierad publik. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|